Rooooob är på Ellen idag.
12:45 people!
Även om det är den där reprisen igen så äre awesome, för det var sjukt roligt.
Jag var nog i himlen igår, satt typ hela kvällen och bara lyssna på Rob. Wonderful
& jag har dissat min blogg nu ett tag, för har haft massa annat att göra.
Bilder kommer upp maybe, varit på massa stället med familjen.
Det var någon byggnad som påminde mej om där Edward tar av sej tröjan och ska gå ut i solljuset, så jag fotade som en galning då haha.
Läser Breaking Dawn nu, har inte mycket kvar. Men fyfan vad underbar den är. Även fast jag visste att hon skulle bli gravid och detdär, så bara jag satt och vart helt jävla lycklig när jag läste det. 
Åh just det, jag har varit en liten nörd nu och gjort ett nedräkningskryss...sak. Alltså nedräkningen till New Moon. Ome vad det kommer bli awesome. 108 dagar kvar!

And save your soul
Save your soul
Before you're too far gone
Before nothing can be done

Just nu vill jag bara gömma mej ifrån stort sett allt
Jag vill bara stänga in mej i ett mörkt litet rum helt ensam, och lyssna på Rob
Och sitta där i flera dagar
Bara glömma allt för stunden, och bara fokusera på den finaste röst som finns
Bara fly från allt en liten sekund
Uppleva en glimt av tillräcklighet
Glömma allt annat förutom den underbara rösten
Och låta den sjunka in till mitt hjärta
Han får stormen inom mej att lugna sej
Han får mej att stå upp igen
Och han får mej att möta världen
Och det ska jag göra
Jag måste bara andas ut lite
Så ska jag ta mej upp på riktigt igen
Jag ska bara andas i nåra sekunder först
<3

"I will wrap you in my arms"
Jag dör lite här nu
Varför varför varför sjunger han så underbart fint?
Kommer sitta och droga den låten all day long nu alltså
Fyfan vad fin den är!
Ja alltså,
Hans röst får mej känna som att...
Som att någon har sina armar om mej och tröstar mej
Den får mej att känna mej så mycket mindre ensam
Det är underbart
Mih, nu ska jag blunda och lyssna på låten :))

Lyssnar på Rob's låt Let me sign nu
Det är otroligt hur den påverkar mej
Får mej att bli helt lugn, den är så bra att jag nästan glömmer bort att andas
När jag lyssnar på den känner jag mej inte längre ensam,
Den får mej känna som om någon sitter och håller om mej
Helt sjukt svårt att förklara, men det känns verkligen så
Och även om jag är hur glad som helst, så får den mej nästan alltid att bli helt tårögd
Men det är skönt, för jag blir tårögd på ett bra sätt
Och varje gång jag lyssnar på låten sitter jag helt koncentrerad, som om jag försöker suga in varje litet ljud i den
Den får mej att bli varm inombords


She was standing by a broken tree
Her hands were all twisted, pointing at me
I was damned by light comin over as she
Spoke with a voice that disrupted the sky
She said walk on over yeah, to the bitter shade
I will wrap you in my arms
And she said:
Let Me Sign
Let Me Sign

Sitter och ser Twilight nu. Dethär är bortom galet nu, allvarligt
Men jag älskart
Eller, Bella är på brunnen, så jag har pausat och väntar på henne
Så jag sitter och drogar underbara Rob's röst.
Läste ut När jag hör din röst idag, galet bra var den!
Jag har aldrig någonsin gråtit så mycket till en bok, den var helt... bortom ord
När Edward och Bella var typ återförenade, jag var på vippen att gråta tills boken var slut
Jag visste att det skulle sluta så, men jag blev så glad
Det gjorde nästan ont att läsa boken
I alla fall när Edward hade lämnat henne och kände sej ihålig
Det var nästan så att jag kunde känna hennes smärta
Anyway, idag kom Ljudet av ditt hjärta med posten också
Fast det blev något litet fel, för vi hade beställt två, men den andra kommer väl på Måndag
Längtar tills jag får sluka den med mina ögon
Och idag äre 132 dagar kvar till biopremiär!
Fyfan vad jag längtar ihjäl mej

Sitter och lyssnar på Bella's Lullaby, från Twilight Soundtracket nu, den är så otroligt fin
Lyssnade precis på Rob Pattinson, fyfan så underbart han sjunger
Fick mej att gråta
Hans röst är bara så.. mjuk och tröstande på något sätt.
Ska snart lägga mej i sängen och läsa När jag hör din röst, och sen sova
Inatt drömde jag förresten om Twilight. Eller, om Edward
Jag drömde att jag var någonstans, och så hade jag hans gråa jacka som han har i filmen
Inte särskilt konstigt att jag drömmer om Twilight egentligen, för allt jag gjort denna veckan och i helgen är relaterat till Twilight.
Nuu ska jag fortsätta lyssna.


"I've never given much thought to how I would die
But dying in the place of someone I love,
Seems like a good way to go. "

Geez, jag såg Twilight... igen.
Åtta gånger nu
När man ser den varje dag och läser böckerna förlorar allt annat sin mening på något sätt
Man tänker endast på det, man liksom lever i den världen hela dagarna
Man liksom lever genom det
Och det är allt som finns i en,
Allt som existerar i ens huvud
Och man vill att det ska vara så föralltid
Och jo, jag är medveten om att dethär låter lite skumt
Men jag behövde skriva och det är såhär jag känner
Alltså, jag kan faktiskt inte hjälpa det, det bara är så helt enkelt.

I natt låg jag och läste När jag hör din röst (New Moon)
Fortsättning på Twilight då
Fyfan vad jag grät
Fast jag visste att det skulle hända, grät jag somfan ändå
Jag var väl inte beredd på att läsa det, fast jag visste
I minst en halvtimme grät jag
Det var sjukt, faktiskt
Jag kunde inte sluta
Men boken är bara så underbart bra
Såg Twilight för någon timme sen
7:e gången jag såg den, mihihi - sen i Lördags
Jag kommer aldrig aldrig aldrig tröttna, det vet jag
Mina planer för ikväll är väldigt originella: Se Twilight, läsa boken och hänga på Twilight sidor
Omg, jag undrar hur länge jag kommer se den varje dag
Nej, nu trorja jag ska fortsätta se Twilight, och sen fortsätta gråta till boken
Anledningen till jag gråter över boken är att Edward och hans familj lämnar Bella. 
Sooo sad...
Och jag ska se New Moon på biopremiären, jag kommer gråta floder, great. 


20 November <3  - Jag längtar ihjäl mej

Åh, så underbar den är!
Dom är så bra
Den är så bra
Allt är så bra
Och, jag har blivit så beroende
Kan inte sluta tänka på den, hihi
Har sett den 4 (snart 5) gånger på tre dagar  : )
Den är en sån film som verkar bli bättre och bättre för varje gång man ser den
Sån film som man aldrig tröttnar på
Sån film man inte kan glömma
Sån film där man älskar precis allt i
Sån film som man blir lycklig av
Sån film man inte kan släppa
Sån film där när man ser den suger in varje ögonblick av den
Sån film som gör att man känner att filmen påverkat sej
Och om exakt en timme sitter jag och tittar på den :)
<3

Igår såg jag Twilight.
Den var... awesome, verkligen.
Genom hela filmen var jag helt koncentrerad bara på ja, filmen.
Åh, jag ville att den aldrig skulle ta slut.
Och jag längtar tills New moon har biopremiär, den 20 Novemer.
Bara satt helt fast igår.
Jag tror redan jag börjar bli lite beroende, lol, för jag kan inte sluta tänka på den.
Anyway, nu ska jag fortsätta se den (igen)...
My god, vad bra den är.
Längtar längtar längtar as hell tills November!
(Och jag kommer förmodligen sitta här och babbla om hur bra den är, så beware)
Nej men seriously, massa kärlek på den filmen <3

As the title says. Känns som om jag bryr mej för mycket, helt enkelt.
Det finns två sidor av det though:

Känns som en stor jävla svaghet, särskilt när man sagt till människan allt man vill säga, och sedan ångrar sej när allt inom mej börjar koka sönder, hela kroppen börjar skaka, tårarna börjar rinna, och man vill verkligen inget annat än att dö i det ögonblicket..

Fast jag kan inte hjälpa det, ibland känns det som en otrolig styrka. Ett övertag jag har, för jag kan säga så. Jag kan känna så. Jag kan säga till människan hur mycket den betyder för mej.

Tills du kom in i bilden. Då förändrades det. Då delades jag i två halvor, jag blev två olika sidor. En sida av mej tänkte att jag bara skulle säga det. Låta det vara så enkelt, bara få ut det. Den andra sidan av mej sa att: Varför? Varför skulle den personen bry sej, känna samma sak?"
Och så har dom rösterna överröstat varandra i flera månader. Men egentligen har den "dåliga" sidan egentligen vunnit, för jag bara går här, och har fortfarande inte sagt/visat det. Fast en del av mej har nog gått runt och hoppats på att du skulle ta steget, att du skulle vågat, istället för mej. Så att jag skulle slippa vara modig.


Varför, varför vågar vi inte?

Allt vi har är det här. Det här livet. Det är allt vi får. Borde inte det få oss kämpa för det vi har? Borde det inte få oss att se förbi allt, och få oss att våga? För om man tvekar hela livet, ångrar man sej tills det är försent. Och då får man leva med det. Man får leva med sej själv, och sin feghet. Man får leva med ånger, resten av livet.
Om det inte är det som får en kämpa, vad är det då?
Vad är det?
Ska vi bara sitta och hoppas på att andra gör saker för en?
Sitta och hoppas, sitta och fega, hela livet?
Ska vi sitta här, föralltid, och aldrig våga?
Nej.
Vi ska resa oss upp, vi ska våga.
Våga vara modiga, våga trotsa fegheten.
Vi ska våga gå fram till personen som betyder så mycket, och säga just det: "Du betyder mycket för mej".
Sedan kan dom ta det hur dom vill, men då har du ju fått det ur dej. Då har du det inte inom dej längre. Då finns det i luften, och vadsomhelst kan hända. Då slipper du fundera på vad som hade hänt, om du vågat.
Vi ska våga. Vi ska sluta fega, för det här livet är somsagt förmodligen allt vi har. Och det är för kort, för kort för att vi ska tveka. För kort för att vi ska undra. För kort för att vi ska vara fega. Det, om något, borde driva dej. Det driver mej nu, det känner jag. Jag ska våga.

Det kan betyda otroligt mycket också, för personen som får höra de få orden. Det kanske till och med räddar liv, för att den personen trodde att den bara gick är och var osynlig.
Så med sina ord, kanske man gör dom synliga. De få orden, kanske var allt den personen väntade på, ville höra.
De få orden kanske gav personen hopp. Då räddar de orden båda två.
För om man har orden gömda inom sej en lång tid, kankske dom börjar äta upp dej. Man går runt varje dag, och vill våga. Man vill inget annat än att våga. Man hoppas inte på någonting annat, än att en dag att man ska våga.
Det måste ju ändå vara så mycket bättre, att ha sagt det och att slippa ångra sej, än att leva med att aldrig sagt det.

"Du betyder mycket för mej. När jag ser dej, vill jag inget annat än att vara nära dej. Allt jag någonsin tänker på, är att hur det skulle vara att vara med dej." De enkla meningarna. Borde de egentligen vara så svåra att säga? Borde de orden vara så svåra att få ur sej? Det är ju bara ord. Även om man menar det, är det bara ord. De 33 orden, är de så svåra? Tydligen, för vi går runt och tvekar så länge. Men vad är vi rädda för? Att personen ska neka? Att personen ska gå runt och säga till andra allt det du sa, allt det du menade från ditt hjärta? Att personen ska svara dej genom att säga: "Vad sött, men jag har redan någon annan.", och att man tvingas gå runt och se dom personerna vara tillsammans, precis som du vill vara med den personen? Att personen ska stampa på ditt hjärta tills det brister och du vill dö? Att personen faktiskt känner samma sak? Eller är vi rädda för att vara som alla andra? Eller, är vi helt enkelt bara så rädda för att visa vad vi känner, att blotta oss? Är vi rädda för att bara visa oss mänskliga? Är vi rädda för att vara människor?
Nej, no more. Det är slut med det.





Jag vet att jag ska våga. Vågar du?

Hemma nuhu, precis varit i skolan och lämnat stuff.
Dom höll like, på att fixa golvet och stuff vid entrén
Sjukt konstigt att vara där
Alla minnen bara stormade tillbaka
Allt vi gjort där, allt vi sagt
Allt vi varit
Finns där
Finns inom dom väggarna
Och bara existerar där
Minnena som finns där,
Kommer alltid finns där
Gömda, osynliga
Men dom kommer vara där
Föralltid

Åh, vad jag gillar att vakna 8 på morgonen på sommarlovet.
Det är bara underbart.... inte.
Särkilt när man inte orkar ligga och försöka somna om igen.
Lol det här blir ett kort inlägg, för jag pallar inte mer & ska se Top Model. Yay
Toodiloo

Jag är trött. Och typ segast i världen
Vakna för like, en timme sen, men min hjärna har nog inte vaknat än, lol
Idag ska jag göra absolut ingenting, najs äre
Kanske ringa nån, men jag vet inte direkt om jag pallar
Ska bara och sitta och stirra rakt ut i ingenting
Ska strax krypa ner i sängen, dra täcket över huvudet och lyssna på musik, och så ska jag ligga där hela dagen
Och det här inlägget made no sense at all
Godnatt

Yäääz, jordgubbar är godast i världen. Mätt somfan är jag, och jag har inget att göra. Fast ska sitta och dråga lite music nu, och sen ska jag om jag orkar fixa popcorn och slänga mej framför teven. Jävlar vad ansträngande, lol.
Imårn ska jag nog ringa och höra med nån människa om den vill stå ut och vara med mej hela dagen, eftersom jag inte har något annat att göra, och så ska jag hänga upp min tavla, mihi.
På söndag kommer släkten = få presenter. Det gillar vi. Då får jag min Papa Roach skiva, som jag ska nöta lite. Nästa vecka drar Nea till Sthlm, och... jag ska slänga mej i hennes resväska, för Bella ska också dit då och, ja. Would've been great.

Innan jag åt läste jag nåra sidor ur dagboken från typ förra året. Det är helt otroligt hur mycket man utvecklas och förändras, really. För jag såg mej själv som absolut ingenting innan. Världen betydde inget, det fanns nästan inget som betydde något. Geez, vad mycket som har hänt sen dess. Fast människor do sux fortfarande, men jag antar att det är något som aldrig kommer förändras, hur många år som än går.


Promise me you think of us
As a time so wonderful
Promise me you think of us
Still bright, still colorful
Promise me to look back at us
As a time in your life you enjoyed


Nej, nu ska jag dumpa datorn och lägga mej och fortsätta dråga Dead by April
Toodiloo

Just nu känns det verkligen inte som om jag har sommarlov. Jag behöver inte sommarlov. Jag behöver allt annat än ett sommarlov. Det är som om: "Är inte helgen slut snart?" Lol, känns helt sjukt. För jag behöver inte ett sommarlov. Om man jämför med de andra åren, är jag otroligt utvilad redan. Det känns som om jag kommer spendera mitt sommarlov att intala mej att jag faktiskt har det, sommarlov. Ganska skumt, ja. Och den här våren har jag inte ens längtat efter lov, jag har bara gått runt och hoppats att lovet aldrig skulle komma. Men det kom, and I survived!
Och jag tänker inte tillbringa mitt sommarlov med att vara sadface över saker, verkligen inte. Alla problem som jag tror jag har med en människa, ska jag bara slänga åt sidan och ignorera. För det här sommarlovet ska vara så jävla awesome, och jag tänker inte låta något förstöra det. No fucking way.
Fast dock suger det lite att jag är helt förkyld nu. Lol min röst låter helt cepe.

Men idag ska jag inte göra någonting, bara sitta hemma och... sitta.
Eller så drar jag till nån kompis, I dunno yet.
Och i midsommar? Inte en enda sak att göra, ska bara sitta hemma och dega. Jag kommer ha så kul
Toodiloo

Systern min och Johnn är bästa i hela världen.
Dom gav mej In Flames autografer
När dom var på Srf
Awesome somfan asså
Ska hänga på min vägg
Fan vad lycklig jag blev!
Dom skrev till och med en hälsning, hihi

Toodiloo

Slutat nu
Det var inte så hemskt som jag trodde
Men fortfarande hemskt
Och jag grät
Dock inte så mycket som jag inbillade mej att jag skulle göra
Men grät gjorde jag

Anyway, gröningen med klassen ikväll. Blir awesome
Nu ska jag sitta och lyssna på musik och tralla lite
och öppna betyget, ohmy
& laters ringa människor
och sen... gröningen fersure

Toodiloo