Yäääz, jordgubbar är godast i världen. Mätt somfan är jag, och jag har inget att göra. Fast ska sitta och dråga lite music nu, och sen ska jag om jag orkar fixa popcorn och slänga mej framför teven. Jävlar vad ansträngande, lol.
Imårn ska jag nog ringa och höra med nån människa om den vill stå ut och vara med mej hela dagen, eftersom jag inte har något annat att göra, och så ska jag hänga upp min tavla, mihi.
På söndag kommer släkten = få presenter. Det gillar vi. Då får jag min Papa Roach skiva, som jag ska nöta lite. Nästa vecka drar Nea till Sthlm, och... jag ska slänga mej i hennes resväska, för Bella ska också dit då och, ja. Would've been great.

Innan jag åt läste jag nåra sidor ur dagboken från typ förra året. Det är helt otroligt hur mycket man utvecklas och förändras, really. För jag såg mej själv som absolut ingenting innan. Världen betydde inget, det fanns nästan inget som betydde något. Geez, vad mycket som har hänt sen dess. Fast människor do sux fortfarande, men jag antar att det är något som aldrig kommer förändras, hur många år som än går.


Promise me you think of us
As a time so wonderful
Promise me you think of us
Still bright, still colorful
Promise me to look back at us
As a time in your life you enjoyed


Nej, nu ska jag dumpa datorn och lägga mej och fortsätta dråga Dead by April
Toodiloo