Jag är glad.
Glad
Glad
Glad
Glad
Glad
Glad
Glad
Glad!

Anyway, så ska jag snart se One Tree Hill med sis & her boyfriend, och det ska bli massa spännande, för att förra avsnittet slutade helt galet, ohmy. Blir naajs. Sedan ska jag..... ut i skogen, plocka körsbär och tralla högljutt med hoppsasteg. Och bli stucken av ett bi. Nej men, jag ska bara hänga framför datorn och vara social, sitta vid teven och bara vara allmänt glad.

Jag har tråkigt, så; Saker att göra på lägret:

• Som hämnd, putta Nea ur kanoten så hon hamnar i vattnet. (Idén fick jag för nåra sekunder sedan, och är den bästa jag nånsin kommit på)
• Inte ge någon i rummet en vaken stund om nätterna, jag ska gå runt och kittla alla. (Särskilt Linn och Nea, eftersom dom är extremt kittliga)
• Bada tills jag blir blå och snurrig i skallen
• Tralla iväg i skogen all by myself och bli livrädd för att jag är helt vilse
• Putta Nea i en buske (extra hämnd)
• Lära mej att svänga in riktigt prydligt med kanoten, det kan jag behöva efter förra gången i Hjelmsjövik, maha
• Inte längta hem at all
• Väcka Nea (och dom andra?) mitt i natten för att springa nåra varv runt Bolmen
• Det kan inte hjälpas, jag kommer sitta och sakna datorn somfan och nästan springa hem pga det
  
  That's about it trorja nästan. Nu ska jag gå och hoppa i Bellas säng, vifta med armarna och tjoa som en..... liten jenni och få henne att glo One Tree Hill med mej.
  
  Tooodiiitoooodiiiitoooodiiilooooooo!

Tjoho!

Jag har varit like segast i världen på att skriva här, (förutom det förra inlägget, för jag vart bara tvungen att lägga upp det.) för det har hänt så mycket och jag har varit massa upptagen. A lot of stuff med skolan som ska vara klart denna veckan, så får sätta mej med näsan i alla mina böcker varenda jävla dag nu .... nästan. Anyway, imårn ska Nea komma till mej efter skolan, och vi ska snacka somfan & se Walk the Line. Åh, kommer ihåg jag tyckte den var så jävla bra. Veckan är ändå rättså najs, sista "normala" skolveckan, maha. Nästa vecka äre att åka buss med klassen till Bolmsö och vara där i tre dagar. Kommer bli massa great att komma bort från allt ett ögonblick. Jag ska paddla kanot med Nea somfan (och den här gången ska vi INTE ha en jävla massa problem med att komma i land igen, hahaha) och jag ska gå vilse somfan i skogen! Fan vad kul. Och jag ska vara uppe hela nätterna och kittla Nea massa, mihi. Och så ska jag bada. Massa. Massa. Massa. Massa!

Right now saknar jag Isabelle as hell, för att hon är i braiga Göteborg = ingen tillgång till msn. Och det känns som om jag inte kommer kunna messa så asmkt som jag vill, för... då blir räkningen hög. Men på torsdag kommer hon igen, wie! Direkt när jag ser henne inoggad på msn ska jag fan sätta på våra cam så ska jag vinka till henne :D
BellaBellaBella? Om jag visste att jag skulle sakna dej så här mycket, skulle jag aldrig låtit dej fara :c

Laaters ska jag ringa Neapea trorja, wihi. Saknar hennes söta röst, mip.

Nu ska jag landa framför teven och sitta där tills jag får fyrkantiga ögon. Det skulle väl varit massa coolt? Haha!
Tooodiiloo!

Jag minns att jag tittade upp i taket. Jag minns att jag tittade åt sidan. Jag minns att jag först tittade varsomhelst utom där jag egentligen skulle titta. Sedan log jag och tittade rakt fram. Det var det lyckligaste ögonblicket i hela mitt liv. Som om tiden stod stilla bara för oss ett ögonblick. Jag stod med en av personerna som betyder mest för mej i hela världen, för att den personen har fått mej må bra så många gånger, den personen har hjälpt mej att sluta tvivla och börja tro, få saker hända istället för att undra, att andas och leva istället för att låta mitt liv passera utan att göra något. Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner, men det skulle fortfarande aldrig vara nog för att beskriva mina känslor för personen. Det är aldrig nog, mina känslor är gigantiska som de största haven och det är det bästa jag har någonsin upplevt. Även om tiden går och minnet flyter bort, kommer det ändå vara mitt minne. Det var min dag, vår dag. Det var det ögonblicket där allt var tillräckligt, allt var perfekt och allt var fulländat. Jag kommer alltid bära det minnet inom mej, djupt inne i hjärtat kommer jag ha det, och jag kommer aldrig låta det försvinna från mej. Vad som än händer, vad som än kommer, ska jag alltid minnas den dagen och låta mina känslor från det ögonblicket ta över. När det blir svårt ska jag ha den dagen i tankarna, för då kommer den fylla mej med en så enorm glädje och hopp igen, så att jag hittar min väg tillbaka. Med det minnet kommer jag alltid hitta tillbaka, aldrig sluta tro och aldrig sluta leva. Den dagen lämnar aldrig någonsin mej, för den dagen gjorde mej till den lyckligaste människan på jorden. <3

"Kommer sakna Roland så in i helvete. Det kommer ju aldrig aldrig aldrig vara detsamma utan honom. Aldrig. Och det bara... skrämmer mej. För att, det känns liksom, sen jag började lyssna på dom, så riktigt mkt då, så känns det som om dom har fyllt ett slags hål inom mej, ett tomrum. Där jag hade inget i innan. Och det är därifrån jag får styrkan att kämpa. Det är dom som gör det. Och jag är bara rädd att det kommer försvinna, tänk så blir jag som jag var innan igen. Då jag mådde så sjukt dåligt. För att när jag lyssnat på dom och sett dom live, och träffat dom, har jag alltid tänkt typ: "Åh, vad bra att dom finns. Dom ska stanna där, dom ska ingenstans." Och nu slutar han. Det bara.... Jag trodde inte det skulle hända. Jag trodde dom skulle bli ett av dom banden som höll ihop länge. Inte att nån sluta, men när dom skulle sluta på riktigt, gjorde dom det gemensamt. Och det är inte samma sak utan Roland. Inte samma trygghet. Det blir liksom nytt. Det har alltid känts så tryggt och säkert när jag lyssnat på dom, som om det skulle vara förevigt. Då kommer ju det ändras. Jag kommer inte lyssna på dom mindre eller så, absolut inte, men.... Det kommer bli så annorlunda bara. Jag kommer ju aldrig mer kunna lyssna på dom utan att tänka att han ska sluta. Och tänk så går jag där och ser dom, och så äre en ny sångare liksom. Fan vad skumt det kmr va om dt händer. Kommer ju för fan börja gråta då. Men dom andra i bandet kommer säkert klara sig precis lika bra, så... men ändå, jag önskar att alla..... fans kunde övertala honom att stanna eller nåt, maha. But still, det är liksom hans ensak att han slutar. Och ofc får han sluta, det bestämmer ju han själv. Men ändå. I stort sett ALLA är ju helt förstörda över att han ska sluta. Ohmy, jag kmr tänka på det somfan och cry a little (eller somfan?) när den sista konserten pågår med honom. Fan då. Måste det hända? Kan han bara inte... lösa allt och bara, fortsätta? För allas skull?"

Och jag är medveten om att det låter som om jag tror att allt kommer gå massa åt helvete för att han lämnar. Men det gör jag inte. Det kommer det inte göra. Det kommer säkert gå minst lika bra för Sonic. Så jag tror på dom.



Ohmy det här blev ett shietlångt inlägg. Men ja, that's how i feel. That's how i'll always feel.
mup...... that's kinda it.
oh and btw, jag älskar Sonic <3